Skandalöst
Självgod
I väntans tider
Får helt enkelt lägga lite band på mig själv. Fortsätta köra på som vanligt och inte haka upp sig.
Nu blir det en köpp kaffi innan tvätt, städ och blomplantering!
/ A
Boom
Som i babyboom!
Är så jädrans kul att så många nära runtomkring står inför samma sak som vi just nu. En del för första gången som oss och andra för andra eller tredje gången. Det kommer inte råda brist på lekkamrater och kalas att gå på i alla fall! Man skulle nästan kunna tro att alla vi snackat ihop oss men så är ju inte fallet, kanske handlar det om en samstämd biologisk klocka som tickar? Har varit supermysigt att få höra om alla blivande nytillskott i bekantskapskretsen under en period nu. Några har man kunnat ana, andra har överraskat. Hur som helst, kul är det och nu väntar jag in storkens första besök, en liten A som förhoppningsvis vill kika ut snart!
En helt ny fas i livet, förälder. Tanken svindlar och lockar. Det är ju något stort på gång!
Så, det var dagens fluffiga "hög på graviditetshormoner-inlägg", i morgon kanske jag sitter i ett soffhörn och bölar på grund av samma hormoner. För lite så är det, upp och er som en jäkla berg- och dalbana, ytterligheter om vartannat.
/ A
Nytt epitet
Andra tecken på kroppens förändring är det ständiga ojandet. En trappa, sista steget kräver sista krafterna, pust. Ta på sig skorna, håhåjaja. Hoppa (eller hoppa kanske är att överdriva...) in i bilen, stånk. Plocka upp saker från golvet, uff. Det tar emot. Men det är också välkommet, bevis efter bevis på vad som är på g.
Jag längtar!
/ A
Friday I'm in love
Krister på radion.
Pensionärsfika, wienerbröd och kaffe.
Onepiece (i fräckt leopardmönster) på.
Ett oöppnat Aftonblad med tillhörande bilaga som väntar på att läsas.
Ikväll blir det fryspizza och tv-soffan.
Livet för en gräsänka en fredag eftermiddag/kväll.
Men på söndag är det åter till tvåsamheten igen. Hurra!
Pensionärsfika och.... .... handskrivna brev. Fina grejer!
Fick ett brev i postlådan idag också. Det låg där bland alla de andra opersonliga fönsterkuverten som är utspottade ur en apparat med löpande band-principen. Ni vet ett sånt där hederligt gammalt brev med handskriven adress och handskrivet innehåll. Ända från Cork på Irland dessutom! En av mina systerdöttrar är där och provar sina vingar som au-pair sen i höstas. Inte utan att man blir lite avis. Förvisso har jag ju själv redan provat på det där, inte som au-pair men i alla fall kastat mig ut i ovissheten i ett annat land. Både som arbetskraft och backpacker. Lite svindlande när jag tänker tillbaka på det, det börjar bli ganska många år sedan och är ganska fjärran det liv jag lever nu med jobb, hus, hund... Hon gör rätt min systerdotter, för är det ett råd jag skulle vilja ge ungar idag så är det att ge sig av och prova vad man går för. Även om det handlar om att resa eller jobba utomlands, plugga på annan ort eller hoppa på ett jobb som innebär att ligga borta veckovis. DO IT! Man vet aldrig vad det kan leda till. För mig blev det en sväng bort för att sedan, full av intryck och erfarenheter, landa på hemorten igen och stadga mig.
Visdomsord från tant Hazel. :-)
Trevlig helg!
/ A
Det första i en lång rad
Igår avverkades årets första 30-årskalas för en nära vän i grannkommunen. För det kommer bli en del fyllerister i år, alla vi 82:or som tar steget in i 30-talet. I huvudet är man ju ungefär 23 fortfarande och det är väl det som räknas egentligen. Den slitna klyschan att åldern bara är en siffra, en väldigt begränsande siffra om man hänger upp sig på det, tycker jag stämmer ganska bra. Har ingen som helst ångest över att ta klivet över strecket, är snarare fylld av förväntan för nu är det något nytt och spännande som väntar. Ett alldeles, nytt, fräscht, välkommet och positivt kliv framåt.
Att bli äldre har dessutom sina fördelar. Cirkusen man haft i sitt huvud börjar lugna ner sig, börjar mer likna en stillsam balettuppvisning. Torr, gammal och tråkig? Det tyckte man ju själv om de som var över 30 när man var runt 18. Nä, snarare trygg, beslutsam och lugnare. Var period i livet har ju sin charm (och ocharm) och den här perioden ligger bra till på listan just nu.
"Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Alex Schulman skrev ju för något år sedan en bok som hette så här. Byt ut henne mot honom så får ni mina känslor i sammanfattning.
/ A
Man lovar och lovar
Jag lovade även mig själv att efter den 3:e februari så skulle minsann både jag och hästen igång. Det har ju gått bra.
Jag lovade mig själv att plantera om det fåtal blommor som överlevt min oömma skötsel under årens lopp. Omplantering liksom. När hände det sist? Aldrig? Inte nu heller.
Jag lovade att jag minsann skulle storstäda huset, bilen och allt jag eftersatt. Tjena.
Jag lovade att börja ringa till alla jag inte ringt sen urminnes tider. Hoho!
Jag lovade att jag skulle börja läsa böcker igen. Dvs skönlitteratur. Ojoj, 30 sidor i Blonde av Joyce Carol Oates är allt jag mäktat med.
Jag lovade en massa saker.
Varför lovade jag mig själv allt det här då? Jo, för att efter den 3:e februari då skulle jag vara fri frå pluggandets bojor och då skulle jag även minsann ha TID att göra allt det där.
Men. TID är allt jag hade då och TID är allt jag har nu. Fortfarande ständigt gnäll och ständig ångest över allt jag inte hinner med. Men vad hinner jag med då?
Kanske det är dags att börja ( eller fortsätta ) göra nåt vettigt av tiden?
I morgon blir det mindre dystra tongångar!
// A
När jag blir stor...
... så ska jag bli arkivarie*! Det ni! Eller, mer rätt uttryckt, om jag nån gång vill överge lärarkarriären så ska jag bli arkivarie. Nån (några?) termin/er med arkivkunskap så kan jag med all rätt grotta ner mig i nåt gammalt dammigt arkiv nånstans och bejaka min kufiskhet och nörden within. Har varit på studiebesök på två arkiv i Örebro de senaste dagarna och det slog an nånting hos mig, svårt att sätta fingret på vad men... jaja. Synd att man hoppade av Kulturvetarprogrammet kanske?
Tål att tänkas på iaf!
* Arkivarien strukturerar informationen i arkiv som kan innehålla allt från skolbetyg till Karl XII:s barnteckningar och politikers krognotor. Arkivarien bevarar och vårdar arkiv och har såväl vetenskapliga som administrativa arbetsuppgifter. Arkivarier finns på många platser i samhället, på arkivinstitutioner, i kommuner och landsting, på myndigheter, museer och företag. Det finns även arkivarier som är egenföretagare. Arkivariens kompetens behövs inom alla sektorer i samhället och på såväl traditionella arkivinstitutioner som mindre traditionella arbetsplatser, exempelvis storföretag. Det finns cirka 950 arkivarier ute på arbetsmarknaden idag.
Info ovan från SACO:s hemsida.
Herregud vad mossig man är...
// A
Saker man borde
Så, det ska jag göra, tänka på vad jag faktiskt gör, istället för det jag inte gör. Det kan vara nog så bra. Eller?
Vad gör ni?
Pssst... det här är ett försök till självpepp främst för att jag har sån fruktansvärd prestationsångest inför C-uppsatsen som just nu författas (eller borde författas)... Inbillar mig att jag har en någorlunda klar version i huvudet men det hjälper ju inte när uppsatsen ska in för ventilering. Tror inte de vill ha mitt huvud på fat.
Well, well... Time will tell.
// A - för dagen självutnämnd guru
Nya bekantskaper
Han har varselshorts, varsel-t-shirt med upprullade ärmar, keps och radiokåpor. Uppehåller sig mellan Kråkvikskorset och Böljarakan utanför Grythyttan tillsammans med sina vägarbetskollegor och lägger asfalt. Vi vinkar till varandra varje gång jag åker förbi och en dag fick jag till och med tummen upp av en av hans kollegor. Åker jag sakta förbi böjer han sig gärna fram, tittar in och vinkar.
Jag känner mig utvald.
Eller?
Såklart söker jag ett skäl bakom detta, även om det kanske inte behövs, det är väl trevligt med lite mänsklig kontakt. Men ändå, tankarna börjar vandra. Är det något fel på bilen? Hänger någonting löst, typ avgassystemet? Har jag bara 3 hjul kvar? Är det mina totalt omatchade fälgar (3 svarta, 1 vit) som väcker uppmärksamhet? Kör jag exemplariskt? Ska jag känna obehag?
Ja, jag vet inte.
Jag fortsätter bara att vinka.
// A
Vårkänslor?
Eller?
// A
Anledning att oroa sig?
Finns det anledning att oroa sig eller är det bara sviter efter att ha blivit ett år äldre i söndags??
// A
Hjälp till självhjälp eller tomtar på loftet?
"Den såg vansinnigt komplicerad ut, och det var anledningen till att det trevliga plastfodralet som hörde till bar texten TA DET LUGNT tryckt i stora vänliga bokstäver."
Jag vet att jag är ute på djupt vatten och säkert kommer anses som någon slags besserwisser av många nu men man kanske skulle ha dom orden med sig hela tiden, för att bli ständigt påmind. Se Liftarens guide som en metafor för livet, att det är komplicerat, och omslagstexten som en ständig påminnelse och bruksanvisning. Flummigt värre.
Men det finns självklart negativa effekter av att enbart ta det lugnt, i värsta fall ren apati och att man inte åstadkommer något överhuvudtaget, och det är ju inte riktigt det jag menar. Det gäller snarare att finna balansen och inte hålla på med att utplåna sig själv, kanske avstå från att vara hjulets centrum ibland och låta någon annan ta över... Kanske bara när det gäller en sån sak som att tvätta, städa, snyta ungar eller ha ett fläckfritt hem för hur hårt det än låter så är man ju alltid ersättningsbar. Varför visa upp en felfri yta när allt är kaos under och man är bitter och missnöjd? Säg då hellre att allt är skit, då kan det ju bara bli bättre än att låtsas att allt är finemang.
Jaha, nu kanske man kan tro att jag är helt fläckfri och ofelbar och aldrig förhastar mig men det är snarare tvärtom. Jag om någon behöver tänka: TA DET LUGNT. Inte göra allt så förbannat fort och bara hasta vidare till nästa grej utan att reflektera, den mentala härdsmältan är ett faktum flera gånger i månaden. Konstigt det där att man ofta ser allt man INTE hinner eller har men sällan reflekterar över det man faktiskt hinner eller har.
Man kanske inte ska tänka så förbannat mycket överhuvudtaget, det är ju då allt blir mer komplicerat än vad det egentligen behöver vara... En höna av en fjäder.
Nä, nu ska jag slita mig från den här orgien av självinsikt och högtravande tankar och återvända till verkligheten. Det hjälper i alla fall mig att skriva ur mig en del av de tankar som studsar runt uppe i skallen, inte för att få medömkan, medhåll eller skäll utan bara för att jag känner för det. Det är ju inte alltid man lever som man lär... :)
// A
( Bild från: http://www.mpi-hd.mpg.de/ato/tsrdaq/doc/pics/guide.jpg)
Sånt man helst inte vill erkänna
Jaja, nu ska jag ta mig en tur genom mitt perfekta hem, nerför min perfekta yttertrapp och ner till den perfekta källaren för att hämta tvätt i den helt perfekta tvättmaskinen! :) *blink*
// A
Snart är det lördag igen...
Måndag morgon och vad händer idag då? Ska på en trevlig liten introduktion inför jobbet i sommar, borde vara avklarat på en dryg timme, vilket är skönt för sen blir det nog Karlstad och lite shopping. Måste hitta nån trevlig klädtrasa och kanske ett par skor ( och säkert en massa annat onödigt!) inför helgen. På lördag bär det nämligen av på 30-årskalas så då måste man väl försöka se någorlunda anständig ut. Ser fram emot helgen, ska göra något som jag aldrig gjort i hela mitt liv... Spännande! :) Kommer nog bildbevis här på söndag eller måndag...
Har lite funderingar på en "prova på"-vandring med L & L + galningen James under veckan också... Finns ju lite planer på en längre tur framöver... Beror ju lite på väder också, är det så här grishett som det varit de senaste dagarna funkar det inte om man inte vill ha en helt utmattad vovve. Inget bestämt än, men kanske tisdag?
Nähä, måste nog ta och styra upp mig själv så jag kan visa mig ute bland folk! Börjar intro i Hfs vid halv elva.
Hej hej!
// A
Insomnia
Fan, det är en sån där natt i natt. Eller, natt o natt, snarare kväll. Klockan är för tillfället 22:44 och jag har legat och vridit mig i sängen i drygt en och en halv timme utan att kunna somna. Tänkte vara ett föredöme för en gångs skull och gå till sängs tidigt för att kunna studsa (!!!) upp ur sängen i morgon med rosor på kind och solsken i blick för att få nåt vettigt gjort. Istället sitter jag här, oförskämt pigg och alert för att vara en söndag kväll. Sängsällskapet somnade när huvudet landade på kudden och hunden ligger och snarkar och släpper smygfisar vars arom skulle kunna väcka Elvis ur hans grav. Ett stycke raggig katt har parkerat bredvid mig i sängen och sover även den, utsträckt i sin fulla längd, på rygg med tassarna i vädret.
Min skalle verkar ha bestämt sig för att ta itu med diverse funderingar just denna kväll, diverse funderingar som inte alls passar sig just nu, jag vill ju sova. Vad är meningen med livet? Vad ska jag äta i morgon? Vem är du, vem är jag? Levande charader. Hm, kanske ska köpa ny soffa? Och en säng kanske? Är jag galen? Dags att börja tänka på beach 2008? Nä, det är redan kört. När är det lön? Jag är nog lite hungrig, eller? Allt detta och ytterligare 42 miljoner andra saker tävlar om uppmärksamhet innanför pannfläsket just i denna stund, inte konstigt man är vaken, är ju fullt sysselsatt! Kanske beror på allt socker jag svullat idag? Jäkla fika. Varm mjölk, funkar det? Springa fyra varv runt huset? Nä, inte i morgonrock och tofflor. Inte ett endaste dugg trött i ögat.
Skit också.
Nu är klockan 23:02, säkert 23:12 innan jag lyckats posta detta inlägg. Dags för ett nytt försök till sömn efter det? Mmm, tror det.
// A
