Den teori ( om den nu förtjänar att kallas teori, snarare hemsnickrat psykologsnack) jag nu kommer att presentera kommer säkerligen knappast att sätta något större avtryck i världshistorien men den handlar om något som jag själv glömmer alldeles för ofta, nämligen att TA DET LUGNT och inte hetsa upp sig till den grad att man får mental härdsmälta. För det händer ganska ofta att det kör ihop sig kapitalt när man har fyrtiotvå miljoner tankar som far kring i skallen. Det kan gälla allt ifrån jobb, skola, privatliv till vad man ska äta till middag och dåligt samvete för att man inte hinner eller orkar göra det man vill eller borde. Det svåra ligger oftast i att stanna upp och tänka just de tre orden; ta det lugnt, när allt rusar på i 180 och känns komplicerat, överväldigande och olösbart. Den som läst Liftarens guide till Galaxen av Douglas Adams minns säkert att det på själva guidens omslag står TA DET LUGNT (DON'T PANIC på originalspråket) i stora vänliga bokstäver;

"Den såg vansinnigt komplicerad ut, och det var anledningen till att det trevliga plastfodralet som hörde till bar texten TA DET LUGNT tryckt i stora vänliga bokstäver."

Jag vet att jag är ute på djupt vatten och säkert kommer anses som någon slags besserwisser av många nu men man kanske skulle ha dom orden med sig hela tiden, för att bli ständigt påmind. Se Liftarens guide som en metafor för livet, att  det är komplicerat, och omslagstexten som en ständig påminnelse och bruksanvisning. Flummigt värre.

Men det finns självklart negativa effekter av att enbart ta det lugnt, i värsta fall ren apati och att man inte åstadkommer något överhuvudtaget, och det är ju inte riktigt det jag menar. Det gäller snarare att finna balansen och inte hålla på med att utplåna sig själv, kanske avstå från att vara hjulets centrum ibland och låta någon annan ta över... Kanske bara när det gäller en sån sak som att tvätta, städa, snyta ungar eller ha ett fläckfritt hem för hur hårt det än låter så är man ju alltid ersättningsbar. Varför visa upp en felfri yta när allt är kaos under och man är bitter och missnöjd? Säg då hellre att allt är skit, då kan det ju bara bli bättre än att låtsas att allt är finemang.

Jaha, nu kanske man kan tro att jag är helt fläckfri och ofelbar och aldrig förhastar mig men det är snarare tvärtom. Jag om någon behöver tänka: TA DET LUGNT. Inte göra allt så förbannat fort och bara hasta vidare till nästa grej utan att reflektera, den mentala härdsmältan är ett faktum flera gånger i månaden. Konstigt det där att man ofta ser allt man INTE hinner eller har men sällan reflekterar över det man faktiskt hinner eller har.

Man kanske inte ska tänka så förbannat mycket överhuvudtaget, det är ju då allt blir mer komplicerat än vad det egentligen behöver vara... En höna av en fjäder.

Nä, nu ska jag slita mig från den här orgien av självinsikt och högtravande tankar och återvända till verkligheten. Det hjälper i alla fall mig att skriva ur mig en del av de tankar som studsar runt uppe i skallen, inte för att få medömkan, medhåll eller skäll utan bara för att jag känner för det. Det är ju inte alltid man lever som man lär... :)



// A

( Bild från: http://www.mpi-hd.mpg.de/ato/tsrdaq/doc/pics/guide.jpg)