Barba Hazel, that's me. Ny medlem i familjen Barba (eller heter det familjen Barbapapa???). Efter några dagar i onepiece och några vändor förbi hallspegeln på väg in i vardagsrummet är det bara att konstatera. I takt med växande kroppshydda så är det ett faktum. Det redan i grunden så osmickrande plagget onepiece har förvandlats till perfekt maskeradkostym för vilket maskeradparty som helst. Tänk er en barbafigur i leopardmönster. Very chic. Förut har det mer varit förvuxen bebis i överdimensionerad sparkdräkt, men nu, barba Hazel. Egentligen inte något konstigt eller jobbigt för självförtroendet utan snarare en påminnelse om vilken fantastisk apparat kroppen är och att den just nu agerar växthus för en ny liten människa.

Andra tecken på kroppens förändring är det ständiga ojandet.  En trappa, sista steget kräver sista krafterna, pust. Ta på sig skorna, håhåjaja. Hoppa (eller hoppa kanske är att överdriva...) in i bilen, stånk. Plocka upp saker från golvet, uff. Det tar emot. Men det är också välkommet, bevis efter bevis på vad som är på g.

Jag längtar!

/ A