Ja, det var ju så att jag hade lovat att jag skulle blåsa liv i den här bloggen efter den 3:e februari. Idag är det... den 19:e va? Rätta mig om jag har fel.

Jag lovade även mig själv att efter den 3:e februari så skulle minsann både jag och hästen igång. Det har ju gått bra.

Jag lovade mig själv att plantera om det fåtal blommor som överlevt min oömma skötsel under årens lopp. Omplantering liksom. När hände det sist? Aldrig? Inte nu heller.

Jag lovade att jag minsann skulle storstäda huset, bilen och allt jag eftersatt. Tjena.

Jag lovade att börja ringa till alla jag inte ringt sen urminnes tider. Hoho!

Jag lovade att jag skulle börja läsa böcker igen. Dvs skönlitteratur. Ojoj, 30 sidor i Blonde av Joyce Carol Oates är allt jag mäktat med.

Jag lovade en massa saker.

Varför lovade jag mig själv allt det här då? Jo, för att efter den 3:e februari då skulle jag vara fri frå pluggandets bojor och då skulle jag även minsann ha TID att göra allt det där.

Men. TID är allt jag hade då och TID är allt jag har nu. Fortfarande ständigt gnäll och ständig ångest över allt jag inte hinner med. Men vad hinner jag med då?

Kanske det är dags att börja ( eller fortsätta ) göra nåt vettigt av tiden?

I morgon blir det mindre dystra tongångar!

// A