På tal om...
/ A
Nordanvinden
Jag är väl inte den enda som kommenterar att vintern är tillbaka idag men å andra sidan så älskar vi ju att snacka väder i det här landet. När jag slängde benen över sängkanten vid 07.30 (oj, vilken sovmorgon! snacka om att tvinga sig att ligga kvar) så var det fortfarande -2,9 ute. Brr. Oh well, lite baklsag är väl alltid att räkna med. Det har ju dessutom ryktats om snö i några dagar. Igår morse var ju backen lite vit, i morse var spåren inte lika tydliga. Lite krafs på bilen typ. Räcker gott och väl för mig!
Men, i alla fall, på tal om sovmorgon (eller snarare icke-sovmorgon) så har jag förvandlats till någon slags prinsessan på ärten nattetid. Vaken cirka sjuttielva gånger varje natt, hör när en katt tassar över golvet... Pliing, vaken! Förberedelse inför vad som komma skall med nattvak o.s.v.?
Lugna gatan fortsätter i Höjda fortsätter även idag lördag... Nu, Nyhetsmorgon (Roxette skall intervjuas, får ej missas!) och frukost.
Tudeluu!
Yes, iförd morgonrock och badtofflor har jag varit ute
och fotat snöbevis enkom för att kunna sätta in en bild här.
Inlägg med bilder är roligare, eller hur?
/ A
Hello wine lovers!
/ A
Hälsningar från sjuksängen
Är det här ett fenomen som är vanligt när man är på tjocken? Att man blir mer känslig? Känns som att jag åkt på varenda förkylningsbassilusk som kommit i min väg nu under våren. Otroligt frustrerande. Hatar att känna mig klen. Men vad som är än värre är att jag hatar att vara gnällig. Och det är jag nu, big time. Hoppas i alla fall att helgen gör mig gott, blir inte många knop för min del.
Fredagskvällen kommer alltså att ägnas åt självömkande i tv-soffan framför Let's dance (Anders Timell in action, kan inte bli annat än bra!) samt inmundigande av snask och en pizza (ni hör, bara nyttigheter, botar vilken förkylning som helst :-)).
Vad gör ni?
Ska försöka peppa upp mig så att jag ser
så här glaaad och gooo ut!
/ A
Länkkärlek
Ketchupmamman Tillgodoser en daglig dos fniss och skratt.
/ A
Nytt epitet
Andra tecken på kroppens förändring är det ständiga ojandet. En trappa, sista steget kräver sista krafterna, pust. Ta på sig skorna, håhåjaja. Hoppa (eller hoppa kanske är att överdriva...) in i bilen, stånk. Plocka upp saker från golvet, uff. Det tar emot. Men det är också välkommet, bevis efter bevis på vad som är på g.
Jag längtar!
/ A
Property Ladder
Upplägget är följande. En eller flera personer köper ett hus för att renovera och sälja vidare (ibland hyra ut) för att tjäna en rejäl hacka som de kan investera i nästa projekt och sedan nästa och nästa. Helt enkelt stegra vinsten för att kunna göra större investeringar och på så vis klättra upp på fastighetsstegen (den ganska fula svenska översättningen av Property Ladder). MYCKET underhållande program. Envisa husägare som gör lite som de vill trots en mycket kunnig programledare som vägleder dem i renoveringen och berättar vad som funkar och inte funkar i fastighetsbranschen. Det blir aldrig som de tänkt, alltid dyrare och tar alltid längre tid. Har nog aldrig sett ett program där de misslyckats totalt men ganska många med bedrövligt resultat. Det som är mest slående är den totala avsaknaden på stil och smak de flesta har. Nu ska jag inte, i sann jantelagsanda, utmåla mig själv som något inredningsproffs men helt färgblind är jag inte och ser dessutom när gardiner är för korta och så vidare... Oh well, smaken är som baken och allt det där. Jag tittar, njuter och gottar mig i alla fall och försöker förtränga att jag själv bor i ett ständigt pågående renoveringsprojekt.
Fascinationen för just den här serien skulle kunna ha något att göra med min enorma dragning till de brittiska öarna. Svårt att förklara det där, brittisk landsbygd och BBC-produktioner får mitt blod att svalla. Kanske var britt i ett tidigare liv. Eller så kanske jag bara hette Britt i ett tidigare liv. (Sorry för den ordvitsen, ett lågvattenmärke jag vet, kunde bara inte låta bli...).
Har dessutom lärt mig ett nytt ord från serien. Contingency. Sug på den ni!
/ A
Friday I'm in love
Krister på radion.
Pensionärsfika, wienerbröd och kaffe.
Onepiece (i fräckt leopardmönster) på.
Ett oöppnat Aftonblad med tillhörande bilaga som väntar på att läsas.
Ikväll blir det fryspizza och tv-soffan.
Livet för en gräsänka en fredag eftermiddag/kväll.
Men på söndag är det åter till tvåsamheten igen. Hurra!
Pensionärsfika och.... .... handskrivna brev. Fina grejer!
Fick ett brev i postlådan idag också. Det låg där bland alla de andra opersonliga fönsterkuverten som är utspottade ur en apparat med löpande band-principen. Ni vet ett sånt där hederligt gammalt brev med handskriven adress och handskrivet innehåll. Ända från Cork på Irland dessutom! En av mina systerdöttrar är där och provar sina vingar som au-pair sen i höstas. Inte utan att man blir lite avis. Förvisso har jag ju själv redan provat på det där, inte som au-pair men i alla fall kastat mig ut i ovissheten i ett annat land. Både som arbetskraft och backpacker. Lite svindlande när jag tänker tillbaka på det, det börjar bli ganska många år sedan och är ganska fjärran det liv jag lever nu med jobb, hus, hund... Hon gör rätt min systerdotter, för är det ett råd jag skulle vilja ge ungar idag så är det att ge sig av och prova vad man går för. Även om det handlar om att resa eller jobba utomlands, plugga på annan ort eller hoppa på ett jobb som innebär att ligga borta veckovis. DO IT! Man vet aldrig vad det kan leda till. För mig blev det en sväng bort för att sedan, full av intryck och erfarenheter, landa på hemorten igen och stadga mig.
Visdomsord från tant Hazel. :-)
Trevlig helg!
/ A
Det första i en lång rad
Igår avverkades årets första 30-årskalas för en nära vän i grannkommunen. För det kommer bli en del fyllerister i år, alla vi 82:or som tar steget in i 30-talet. I huvudet är man ju ungefär 23 fortfarande och det är väl det som räknas egentligen. Den slitna klyschan att åldern bara är en siffra, en väldigt begränsande siffra om man hänger upp sig på det, tycker jag stämmer ganska bra. Har ingen som helst ångest över att ta klivet över strecket, är snarare fylld av förväntan för nu är det något nytt och spännande som väntar. Ett alldeles, nytt, fräscht, välkommet och positivt kliv framåt.
Att bli äldre har dessutom sina fördelar. Cirkusen man haft i sitt huvud börjar lugna ner sig, börjar mer likna en stillsam balettuppvisning. Torr, gammal och tråkig? Det tyckte man ju själv om de som var över 30 när man var runt 18. Nä, snarare trygg, beslutsam och lugnare. Var period i livet har ju sin charm (och ocharm) och den här perioden ligger bra till på listan just nu.
"Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Alex Schulman skrev ju för något år sedan en bok som hette så här. Byt ut henne mot honom så får ni mina känslor i sammanfattning.
/ A
Nästa år!
Jaha, då var vi där igen och jag skulle varit där. På plats i Berga by, nervös och förväntansfull. Men, det blev inget i år. Igen. Följer loppet med grötfrulle (passar väl en skidåkare??) från tv-soffan iförd morgonrock istället. Har efter ett vad blivit skyldig ett antal 3-rätters middagar under årens lopp efter som jag utlovat Vasaloppsstart. Åker på det i år, igen! :-)
Men, nästa år så! Kanske ska ta i och utlova en svensk klassiker? Eller? Någon som känner sig sinnad att joina?
Nu pratar Vasaloppsreportrarna med en som inte kommit i väg i spåret än. magproblem tydligen. "Jag har fått springa lite på toa". Skithugg i skidspåret, hua, inte så lockande! Trassla med skidor och trikåer.
Sådär, gröten uppäten, dags för kaffi!
Flygfältet i Höjda, perfekt för att öva Vasaloppsstarter! Va' vass jag kommer bli!
/ A
Den här är väl inte så dum?
Snyggve!
/ A
Ett angenämt bekymmer just nu...
... är att solen lyser i rätt på TV:n så att Nyhetsmorgon badar i ett vitt sken. Får titta med öronen idag.
Mindre angenämt är min täta snok, tacka vet jag nässpray!
Är väl knappast den första som är lyrisk och skriver om våren men F*N vad det är skönt! Sol, ljus, gräs... Hopp om livet. På grund av mitt fysiska ( och välsignade ;-)) tillstånd är jag trött jämt, läggdags vid nio-snåret varje kväll och betongskalle på kudden varje morgon, men ljuset gör att det blir lättare att uthärda. Ser fram emot vad 2012 fortsätter bjuda på, har en känsla av att det kommer bli storartat.
Nissegrisen på promenad och photoshoot i Loka våren -08 får bli dagens bild. Skrutten, 11 år i april, still going strong!
Nu återstår det att se vad min förkylda skalle orkar med idag.
Trevlig helg!
/ A
