Shaun, han är cool, vi brukar börja morgnarna tillsammans med välling och Shaun. Skönt med en lugn stund på morgonen med stora bruttan, äta frukost och bara vara vi två. Lillasyster sover oftast en stund längre . Inte så konstigt med tanke på att hon kör nattpass med ätning, klart man blir trött och behöver sovmorgon då!

 

Helgen gick i en rasande fart som vanligt och snart är den här igen. Första maj och så klämdag och så vanlig helg. Det duggar tätt med ledigheter så här års.

 

I lördags var vi på loppis och sålde. Karlbergsloppisen i Karlskoga är en megaloppis vår och höst. Var där i våras och sålde också, då gick det bättre. Vet inte om det var det fina vädret utanför gympasalen som gjorde det men det gick trögt att sälja, å det vi sålde för det handlade vi upp. Kläder till Viola, nån leksak, en lampa och några dukar. Jaja. På't igen till hösten.

 

Söndagen vigdes åt ogräsrensning ute i Bovik. Det var städdag för Hälleforsortens Ryttarförening. Å vad ska man säga, sätter jag igång med en sekatör så är det kört. Allt klipps ner. Fint blev det också och så blev det smällkörv och styrelsemöte också. Själv njöt jag mest av att få prata klart, inte ha pejl på barn och få äta i fred. 

 

Måndag spenderades i Hällefors vid kyrkans barnverksamhet. KANONVÄDER så det blev fikaoch lek ute efter den obligatoriska sångstunden. Elvis sov i vagnen hela tiden och Viola gjorde sitt bästa för att dynga ner sig, klättra, springa, gräva och gunga. Härligt!

 

Å så igår, 5-månaderskoll med sprutor för Lillan och sen ett besök hos mormor där Fiolan blev kvar när jag och lillkörven drog till Filipstad för att besikta bilen och bränna pengar på Kvantum.

 

Idag blir det grill och brasa på Notudden i Bovik i vanlig ordning på Valborg. Ser dystert ut med vädret, får ladda med dunjacka som vanligt!

 

 

Som i skandalöst tidigt. Mitt i "Halv åtta hos mig"  igår kväll kläckte sambon ett revolutionerande förslag; Ska vi gå och lägga oss? Jag var inte sen att haka på, två småbarn under 2 år som turas om att hallåa nattetid sätter sina spår. För egen del börjar amningen ta ut sin rätt, ett riktigt matvrak är det som jag när vid min barm. Maaaaat mamma grymtar det två, tre gånger varje natt. 

 

Känner jag mig utsövd idag då? Nja, i vanlig ordning tog det ju typ två timmar att somna för att sedan vakna efter en stund då det var dags för amning, somna, vakna, grubbla, somna, vakna, grubbla, amma, somna, vakna. Värst av allt är grubblandet, allt jag inte hinner tänka på under dagen måste jag tydligen tänka extra mycket på nattetid. Djupsömn? Vet ej vad det är. Ni hör ju, dags att ta tag i det här, är ju inte för inte som sömnbrist är en tortyrmetod. 

 

Men, på den ljusa sidan; 

 

- Elvis blir äldre = lika med annan mat än bröstmjölk, trappa ner amning, sova längre perioder. 

- Sätter man den här småbarnsperioden i perspektiv till resten av livet så är det ju en bråkdel av vad man redan gjort och vad man kommer att göra. 

- Det kommer alltid finnas saker att gnälla över, just nu är det jakten på sömntimmar, i morgon är det säkert vikten eller alla dammråttor eller något annat i-landsproblem.

- Vi är inne i rätt årstid, vååååår och soooooommar på g!

- Å sist men inte minst, har två fantastiska barn som ger livet mening på ett sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig innan de fanns.

 

Postiva tankar föder fler positiva tankar. Ge fan i att måla fan på väggen.

 

Ligger och läser igenom gamla blogginlägg medan barnen tupplurar. Kommer på mig själv med att ligga och småfnissa åt mina egna texter. Måste säga att jag fått till det med orden ibland eller så är det bara ren självgodhet., en mindre smickrande egenskap. Men vad fan, det kanske inte skadar att vara det ibland heller, tycka att man är bra. Man lägger ju en himla massa energi på att verka normal och inte för utstickande och iögonenfallande så varför inte vara en rebell och vara tvärtom. Lite lagom motvals sådär, omfamna känslan och faktumet att jag är inte normal och som alla andra.

 

Nä, nu ska jag fortsätta läsa och skrocka innan gaphalsarna vaknar.

 

 

Var väldigt överambitiös i morse och klädde på unghögen och gick ut.Soligt men kallt. Viola knatade iväg till lådan (sandlådan) omedelbums och Elvira knoppade in i vagnen rätt omgående. Blev lite gungeligung också och sen bar det av på liten promenad. Jag, Elvira, Viola och så katten, Tudan. Vet inte riktigt vad det tagit åt henne men hon har varit med och gått två dagar på raken nu. Stannar när vi stannar och vänder och följer med hemåt när det är dags för det. Kanske tror hon är en vovve? Ganska gemytligt är det i alla fall. Men, i alla fall, Viola traskade glatt på så det blev lite längre än vad jag tänkt. Till slut lyckades jag i alla fall få henne att vända hemöver, kändes som att de där små benen inte riktigt skulle räcka till för hemfärden annars. Och nu kommer den spännande delen av promenaden, knappt 50 meter bort klev det över en älg! Hm, intressant, den spanade lite på oss och drog vidare in i skogen. Själv började jag noja över ilskna älgar så jag började prata högt och tydligt för att älgen skulle fatta att den inte skulle få för sig att spana mer på oss. När jag står där och höjar kommer det ytterligare en älgrackare, en liten en. Fantastiskt, ko med kalv, är det inte då de är som mest sura? Fortsatt sjungande och högpratande fortsatte vi färden hemåt och som tur var hade älgarna förstått att den där sjungande sletna morsan i gympabrallor med vagn, katt och gnälligt barn (orken i benen hade vid det här laget börjat tryta för Viola) i släptåg inte var något de ville ha närkontakt med. Puh. Slutet gott, allting gott.

Bor man i skogen så gör man och då blir det så fantastiskt spännande som vi haft det idag!

Lika strålande solsken idag som igår! Får ta oss ut så småningom, Lillkorven sover fortfarande. Blev en dag i solen igår och det ska fortsätta idag. Tänkte försöka få till en rabatt och kanske få ner nåt frö i jorden, kanske rensa och röja lite allmänt. Har ett gäng övervintrade pelargoner som skulle behöva sättas om också....

 

Men, först tar vi kaffe.

 

Elvis röjer runt i babygymmet, en förälder och stora barnet sover. Å så jag då, vaken. Har en lugn förmiddag, ska förflytta oss ut och grilla lunch när alla tupplurar är avklarade. Är väl knappast ensam om att välkomna värmen. Var en sväng och hälsade på gamla barndomsvänner och deras barn igår under dagen och vi hängde ute.  Ungkrakarna fick vi ta av plagg efter plagg på för att de inte skulle smälta bort. Det är en härlig tid nu, allt blir lättare, ljusare. 

 

 

Påskhelgen ligger snart bakom oss. Elvis och Fiolan påskade till det med både sjalett och prickiga kinder under påskaftonsturnen. Blev stopp hos deras gammelfarmor och sen vidare till mormor där det trycktes en massa mat och inhåvades påskägg. Sen hem i tron att det skulle kikas på hockey men helt plötsligt var 5:an borta. Aja, inget jag grät över. Blev ändå raklångt läge i den välnötta soffan. Påskdagen innebar som redan nämnt dejt med gamla polers och som avslutning pokerkväll här i Höjda. Å pokern gick väl ungefär som travet som spelades igår, åt skogen. Men trevligt sällskap, chips och korvgrill blev det i alla fall och det är inte det sämsta.

 

Vardag i morgon igen och en välbehövlig paus från påskhelgens frosseri. Resten av dagen njuter vi i solen.

Blev en tur till Fredriksberg och Säfsen idag. Såg dystert ut i morse när vi packade in oss i bilen för avfärd. Regn och gråkallt. Men korvgrillning, skidor, gulasch, kokkaffe, pulka och framförallt gott sällskap av två andra familjer i backen gjorde att det gråa inte kändes nämnvärt. Fiolan körde sista slalomsvängen för denna vinter. Hon är grym lilla bruttan när hon susar ner för backen.

 

Men nu så satsar vi på vår och sommar och lägger undan skidor och pulka. Att vädret sprack upp under eftermiddag, kväll bådar gott inför kommande dagarna. Kanske får bli kortbyxepremiär?

 

Resten av påskhelgen ägnar vi oss åt en favorithobby, ÄTA! :-)

Jepp, det blev ett neonpimpat påskris vid infarten till gården. En fin kontrast till skrotet som pryder platsen i vanliga fall. Granriset får vara kvar tills det är dags för luktärt i baljan. Har storslagna (!) planer gällande odling denna vår och sommar. Visar när det finns något att visa, tills dess får ni hålla tillgodo med riset.

 

Blåst som i vind alltså. Jag är inte blåst. Vad jag vet.

 

Anyway...

 

Två sovande barn, ett i famnen och ett i sin egen säng. Har varit ett par spännande veckor nu, allena med två barn dagtid. Efter dryga fyra månader hemma tillsammans alla fyra så var det ju liksom oundvikligt att nån av oss skulle börja jobba igen. (Nu sitter det väl någon mer rutinerad förälder med fler barn och tycker att två barn själv, det är väl inget! Men det är nytt för mig.) Men so far so good, det är rätt så samarbetsvilliga avkommor man lyckats producera. Har väl snarare varit bra att få lite vardag i livet med rutiner och allt vad det innebär. Stora knodden har ju även fått ett nytt intresse i och med pappsens jobbstart nämligen stå på kökssoffan i köket och bli alldeles exalterad när han kommer hem för dagen. 

 

I övrigt blir det en tur till mor/mormor idag och sen försöka få tag på lite fjädrar att pynta med. Allt sånt där lull lull kring högtider har ju fått en liten annan betydelse nu när man fått barn, att skapa traditioner. 

 

Ska försöka mig på att skriva ihop en förlossningsberättelse om Elvira också och lägga upp här. Älskar att läsa andras och antar att många andra också tycker så!

 

Nä, lunchdags nu!

 

 

 

 

 

Måla! Ett ofta upprepat ord här i Höjda. Ja, det är alltså soon to be 2-åringen som förtjust utropar detta ord i tid och otid. Målandet består mest av att rita ett streck på varje blad i blocket och sen slänga färgpennorna på golvet alternativt krypa upp på skrivbordet och inventera alla saker som är aja baja. 

 

Men, ibland får hon inspiration det lilla spöket! Och vad passar bättre än påskbrev så här i äggtider? Hon är ganska styv på att måla när hon väl lägger manken till, eller vad säger ni?

 

Det börjar klia lite i fingrarna när det gäller bloggen igen. Har varit frånvarande ett tag nu. Har brottats med vad jag vill och inte vill dela med mig av på ett så öppet forum som en blogg ändå är. Jag vill inte bli för opersonlig samtidigt som jag vill hålla lite på den privata sfären...Och jag vill inte ha en lösenordsskyddad blogg, de som vill läsa får läsa utan krav. Kommentarer lämnas helt frivilligt, vill man bara smyga och tassa runt här gör man det.

 

Dessutom har jag funderat (och funderar fortfarande på) en hel del på bilden vi målar upp genom sociala medier. Hur blir jag bedömd utifrån det jag visar upp här? Som en människa med fel och brister som alla andra hoppas jag, inte perfekt och polerad.

 

Men, hur som helst, det känns som att det är dags att börja visa sig här på Hazelhill igen. Vi får se vad det blir, en hel del vatten har hunnit ju rinna under broarna sen sist jag bloggade. Med-, och motgångar, sorg och glädje har gått hand i hand ett tag nu. Å det är väl så livet är. 

 

 Nu vaknade stora spöket, dags att jobba!