Var väldigt överambitiös i morse och klädde på unghögen och gick ut.Soligt men kallt. Viola knatade iväg till lådan (sandlådan) omedelbums och Elvira knoppade in i vagnen rätt omgående. Blev lite gungeligung också och sen bar det av på liten promenad. Jag, Elvira, Viola och så katten, Tudan. Vet inte riktigt vad det tagit åt henne men hon har varit med och gått två dagar på raken nu. Stannar när vi stannar och vänder och följer med hemåt när det är dags för det. Kanske tror hon är en vovve? Ganska gemytligt är det i alla fall. Men, i alla fall, Viola traskade glatt på så det blev lite längre än vad jag tänkt. Till slut lyckades jag i alla fall få henne att vända hemöver, kändes som att de där små benen inte riktigt skulle räcka till för hemfärden annars. Och nu kommer den spännande delen av promenaden, knappt 50 meter bort klev det över en älg! Hm, intressant, den spanade lite på oss och drog vidare in i skogen. Själv började jag noja över ilskna älgar så jag började prata högt och tydligt för att älgen skulle fatta att den inte skulle få för sig att spana mer på oss. När jag står där och höjar kommer det ytterligare en älgrackare, en liten en. Fantastiskt, ko med kalv, är det inte då de är som mest sura? Fortsatt sjungande och högpratande fortsatte vi färden hemåt och som tur var hade älgarna förstått att den där sjungande sletna morsan i gympabrallor med vagn, katt och gnälligt barn (orken i benen hade vid det här laget börjat tryta för Viola) i släptåg inte var något de ville ha närkontakt med. Puh. Slutet gott, allting gott.

Bor man i skogen så gör man och då blir det så fantastiskt spännande som vi haft det idag!