Blåst som i vind alltså. Jag är inte blåst. Vad jag vet.

 

Anyway...

 

Två sovande barn, ett i famnen och ett i sin egen säng. Har varit ett par spännande veckor nu, allena med två barn dagtid. Efter dryga fyra månader hemma tillsammans alla fyra så var det ju liksom oundvikligt att nån av oss skulle börja jobba igen. (Nu sitter det väl någon mer rutinerad förälder med fler barn och tycker att två barn själv, det är väl inget! Men det är nytt för mig.) Men so far so good, det är rätt så samarbetsvilliga avkommor man lyckats producera. Har väl snarare varit bra att få lite vardag i livet med rutiner och allt vad det innebär. Stora knodden har ju även fått ett nytt intresse i och med pappsens jobbstart nämligen stå på kökssoffan i köket och bli alldeles exalterad när han kommer hem för dagen. 

 

I övrigt blir det en tur till mor/mormor idag och sen försöka få tag på lite fjädrar att pynta med. Allt sånt där lull lull kring högtider har ju fått en liten annan betydelse nu när man fått barn, att skapa traditioner. 

 

Ska försöka mig på att skriva ihop en förlossningsberättelse om Elvira också och lägga upp här. Älskar att läsa andras och antar att många andra också tycker så!

 

Nä, lunchdags nu!