Ja, så är det. Om en vecka är hon tre månader lilla Fiolan. 3 MÅNADER. Smaka på den. Efter en evighetslång graviditet så har tiden bara rusat iväg. Har börjat skriva ner en förlossningsberättelse på papper men har kommit av mig mitt i amning, blöjbyten och vardagsbestyr. Men det börjar bli dags att slutföra projektet. Så att man inte glömmer. Den där förlossningen som jag gick och funderade på och oroade mig för. Samlade på mig massa fakta och blev till slut inte orolig alls. Sen när det väl var dags fattade vi knappt vad som stod på. Okej, förstod ju att det skulle bli barn inom en snar framtid men inte så snabbt, var ju helt övertygad om att bli liggande med värkar inne på förlossningen i Karlskoga i flera dagar eller än värre, bli hemskickad.

 

Kanske skulle försöka mig på att få ner hela historien här istället? Är ganska säker (inge självgod alls :)) på att i alla fall några vill läsa? Är det något jag haft stor behållning och hjälp av själv så är det ju andras berättelser om sina förlossningar. Hur många har man inte suttit och läst med tårar i ögonen. Och nu, när man själv gått igenom allt det där så fattar man ju grejen, det här med att vänta och föda barn. Det är ju helt jävla fantastiskt vad man klarar av och vilka känslor som väcks! Det är ju precis som prins Daniel beskrev det när Estelle föddes, känslorna är liksom lite "all over the place".

 

Så, då var det bestämt, en förlossningsberättelse kommer här inom en snar framtid. Alltid bra att ha lite press på sig för att kunna leverera. Under tiden jag filar på den blir det säkerligen andra inlägg också för lusten att skriva här har börjat göra sig påmind igen.

 

/ A