Kl. 01.30 i natt var så den beryktade examinationsuppgiften färdigskriven och en sliten hjältinna stupade i säng för att få några timmars sömn. Självklart började jag, som så många gånger förr, på tok för sent med att skriva eländet igår. Det fanns ju så många andra viktiga saker att göra, t.ex. spendera en hel förmiddag på Facebook (jag måste nog söka hjälp för mitt beroende... jag som svurit på att aldrig bli en facebook-addict), gå långpromenad och ta en trevlig köpp kaffi med en god vän. Så, eftersom det suger att ligga efter med skolarbete så var det bara att bita i det sura äpplet och göra ett nattskift vid datorn. Frågan är bara om det mest vart en massa ordbajs på nattkröken eller om jag kommer slå min seminarieledare med häpnad då jag levererar mina genomtänkta (öööh) resonemang och revolutionerande (!!!) tankegångar.

Nähä, kanske dags att slita sig härifrån och bege sig mot Öret så att jag inte blir sen. För att vara sen det är något jag ofta är, slår man upp ordet tidsoptimist finns där säkerligen en bild på mig. Har numera som rutin att glida in fem minuter för sent på de flesta övningar vi har i skolan, brukar skylla på att jag faktiskt pendlar men det är ju ingen vidare ursäkt. Man skulle kanske prova att åka tio minuter tidigare... :) En mycket dålig ovana som jag verkligen inte är stolt över och som skapar en hel del ångest.

Jaja, nu är jag sen igen!

Det är inte lätt att ligga på topp!

Hej svejs!

// A