Tiden bara rinner genom fingrarna, vart f*n tar den vägen? Saker jag skulle gjort igår har jag fortfarande inte gjort idag, folk jag skulle ringt har jag fortfarande inte ringt. Har näsan i en bok, är på väg till Uni eller är på jobbet konstant. Känns det som iaf.
Men, någonstans där framme, typ januari 2011, ser jag ljuset i tunneln. Då har jag, förhoppningsvis skuldfri, lyckats ta examen och förhoppningsvis lyckats få ett jobb... Jobb lika med dräglig inkomst. Ska bli gött.

Men, tro för all del inte att jag tycker synd om mig själv, det gör jag inte, jag har ju ett mål att sträva mot och situationen är självvald. Det är väl bara så att vissa dagar liknar f*n utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Just nu späder dessutom en trasig bil, minusgrader och ångest över en uppgift som ska in på torsdag på allt som liknar f*n.

Det kommer kännas bättre.

Så förutom att allt liknar f*n idag är det väl egentligen rätt okej.

Ha de'!

// A