Tydligen är det så att jag inte kan sluta plåga mig själv med svampplockning. Efter jobbet blev det vovvepromenad tillsammans med H och efter inte alls många meter ser han ( tydligen en riktig svampkonnässör! Dolda talanger han har grabben...) massa gyllene hattar, och likaså på vägen hem. Ett helt gäng med Herr Kantarell! Så nu har jag varit en riktig husmor och förvällt och stekt... Vågade oss på en liten smörgås med smörstekt kantarell, men, nä, jag vet inte riktigt. Är det verkligen SÅÅÅÅ HIMLA GOTT!?!?! Kanske bara var jag som misslyckades kapitalt med tillagningen?

 
En inte alltför otäck smörgås, men kanske inget man berättar för barnbarnen om....

Jag är fortfarande inte det minsta övertygad om att svamp är så himla UUUNDERBART som alla påstår... Men det är kul att plocka dom små rackarna.

Nu blir det varma mackor minus kantarell!

Hej hej!

// A