Ja, rubriken sammanfattar tiden som förflutit sen sist.

 

Pelargonerna omsatta, förhoppningsvis överlever de min omilda behandling. Ser ganska patetiska ut just i detta nu men lite ljus, värme och ny jord borde väl pigga upp dem.

 

Ett gäng frön nerpetade i jorden, more to come men jorden tog slut. Det vore fint om det funkade, att det gror och växer. Då skulle man kunna strutta ut i nån skir sommarklänning och skörda grönt i romantiskt motljus en ljuv sommarkväll och låtsas att man är nån sorts unik miljöhjälte. Eventuellt lägga upp en bild på fejjan på hela härligheten. 

Men, det blir väl som när man var liten och skulle odla nån liten morot eller så. Man gick och flåsade och glodde på den där krukan med jord och aldrig hände det nåt, antagligen för att man vattnade en gång i minuten... kom det upp nåt så dog det för vid det laget hade odlingslustan falnat och det var roligare att cykla eller jaga glassbilen eller vad man nu underhöll sig med på den tiden.

 

Barnen då. Man skulle kunna tro att de också blivit omplanterade, precis som pelargonerna. De växer så det knakar. Lillkorven utvecklar motoriken dag för dag, nära till kryp nu och mat verkar falla damen i smaken. Storkorven bubblar och babblar dagarna i ända och testar var gränserna går. Kan slå mig rätt som det är, va fan, vi har två barn, barn! Det hade man väl aldrig kunnat tro. Fanns det något liv innan?

 

Nästa punkt, galej. Babblade, bubblade, drinkade, dansade, skrattade, tokade och var som en kalv på grönbete för nån helg sen. Tjejfest, tjejfest, tjejfest! Need I say more? Ack så välbehövligt för själens överlevnad.

 

Skrev ju för ett tag sen om min nyligen upptagna löparkarriär. Den är på tapeten fortfarande. Vårruset gick sådär, flåset var det inga fel på däremot mitt högerknä... fick kasta in handduken och promenera då knäet började spöka. Men, skam den som ger sig. Nya löparskor och så tar vi sikte på Blodomloppet i augusti och sen Tjejmilen i september!

 

Avslutningsvis, hoppa matta. Ja, det är väl det vi sysselsätter oss med här i Höjda nuförtiden. Mamma, Ola hoppa matta. Matta hoppa. Hoppa matta. Å vi hoppar, å hoppar, å hoppar. 

 

Så, då vet ni vad vi hålls med här i Höjda.

Go natt!