En kärleksförklaring



Ung, undrande, grubblande, tänkande, orolig, rolig, osäker, säker, drömmande.

Oasis är en av de  grupper som präglat mig och min uppväxt tillsammans med The Cranberries och Roxette. Spela något av någon av dessa och jag minns alla dom saker som står listade ovan. Ja, det finns väl fler som påverkat, musik har ju förmågan att kasta oss tillbaka till det som varit. En låt eller ett intro och man är där igen, just då. Satt och funderade idag på vad mitt och H:s ultimata soundtrack skulle vara och jag tror jag kommit en bit på väg. En början i alla fall.

So far;

1. Hang Up - Madonna. Hetast just då på torget i Hyttan.



2. Lift me - Madrugada feat. Ane Brun. Jag tror jag brister ut i gråt... Du o jag. Our song.



3. Laugh and a half - D.A.D. Har hårdpluggat texten till denna på väg till stallet i min risiga Golf III, lite smått ståpäls varje gång.



3. Kryptonite - 3 doors down. Skönaste introt.



4. Vad som helst med AC/DC. Konsert i Gbg och Sthlm.




5. Skattlösa bergen - Lasse Stefanz. Inget jag gärna vill erkänna men... den här låten definierar dig o mig på nå vis. Den där j*vla LSZ är ständigt närvarande. Blå folkabuss, dansband och rallycross-EM i Höljes ger mig rysningar av det bättre slaget!



6. We - Volbeat. Sommaren 2009. Volbeat, Volbeat, Volbeat.



7. No particular place to go - Björn Skifs. Världens bästa rokkenråll-sång! På repeat våren 09.



Som sagt, en början iaf. Kom gärna med fler förslag H.

Jag älskar dig!

// A


Å så lite för själen...



// A

Jag gillar't! Igen!

Kan man annat än gilla Cecilia Blankens. Hur skön som helst!

Läs;

http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/2010/08/16/i-bara-nattlinnet/#comments
"Det är ju en delikat grej det där med pyjamasar och nattlinnen. Det man absolut inte vill ha är ju såna där vuxenkläder med barnmotiv som jag sett ibland. Hur sjukt är inte det? Behåar med nallar? Kvinno-nattlinnen med Nalle Puh? Är inte det lite… pervo nästan. Å andra sidan har jag ingen lust att läsa saga för Bonnie i raff-set heller direkt."

och

http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/2010/08/16/dammsugar-losning/#comments
"Eftersom jag verkligen, verkligen, verkligen vill undvika att plocka fram dammsugarhelvetet hela tiden har vi köpt en sån där liten köksdammsugare, Ergo Rapdio eller vad den heter.. Och det visade sig ju vara en fruktansvärt dålig investering. Jag och min syrra snackade på telefon i går och gick loss i vårt hat över Ergo rapido: Den är helt sjukt kass! Man måste ju typ stoppa fram handen med smulorna och MATA skiten – som en HÄST – för att det ska försvinna. Nej. Ergo rapido är gjord för någon som kanske tappar en okokt makaron på golvet någon gång i halvåret. Inte för barnfamiljer."

Kanske jag som är trött o sjuk i skallen men skrattar det gör jag varje gång jag kikar in hos Cecilia.

Dessutom är tapeten i dammsugar-inlägget DJÄVULSKT snygg!

// A


Gilla

Snyggt och bra, ta mej tusan bäst just nu i min hjärna iaf.



// A


RSS 2.0