Sånt man helst inte vill erkänna

Jag har en hemlig last. Eller snarare flera hemliga laster kanske, men en av dem är min oerhörda fascination av husannonser. Egentligen finns det ju ingen som helst orsak för mig att titta efter hus, bor ju i ett oerhört charmigt kråkslott redan, men av någon konstig anledning så surfar jag in här och här titt som tätt för att frossa i radhus, villor, gårdar, sommarstugor, suterränghus o.s.v. Tror inte att det enbart beror på ren nyfikenhet att se vad som är till salu i närområdet för jag kollar på andra ställen än hembygden. Anledningen är nog snarare något slags sjukt intresse att se hur andra bor, kvittar vem det är, och förundras, förfäras eller förföras. Oftast förfäras man, de flesta har det bedrövligt hemma (vilken tur att man själv har det så himla fint, hehe), saker på varenda kvadratcentimeter, ostädat, kalsonger på golvet o.s.v. Och alla dessa gulnade furukök och furumöbler, jag får rysningar! Eller så är det bara jag som är så pass ytlig att jag stör mig på såna världsliga och kanske inte jätteviktiga ting? Fy på mig som är så småaktig! :) Men man kan väl i alla fall städa om ens hem ska läggas ut till allmän beskådan på nätet?

Jaja, nu ska jag ta mig en tur genom mitt perfekta hem, nerför min perfekta yttertrapp och ner till den perfekta källaren för att hämta tvätt i den helt perfekta tvättmaskinen! :) *blink*

// A

Kommentarer

Tyck till!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0